Lumumma & Takete

Skapande skola – träff 2

När jag besöker skolor med min skrivarverkstad i årskurserna 2-4, presenterar jag ofta under mitt andra besök karaktärerna Lumumma och Takete. Innan jag låter eleverna skriva en dialog mellan dessa både ytterligheter, gestaltar jag dem i spontan dialog med läraren.

Hur skriver vi trovärdiga dialoger?

När vi känner den rollfigur vi spelar, blir det enkelt att veta vad vi ska säga. Dramatiseringen går bland annat ut på att visa hur viktigt det är att lära känna de karaktärer som ingår i en berättelse för att ge dem repliker som känns sanna. När vi känner en karaktär behöver vi inte heller lägga till anföringsverb, alltså verb som talar om hur repliken sägs eller tänks, tex: mumlar, visar, skriker. Dessa anföringsverk kan självklart underlätta läsningen, men kan också göra texten tråkig:

– Ät upp din mat! sa hon ilsket.
– Men jag mår ju inte bra, svarade hon med mjuk röst.

Det räcker så här:
– Ät upp din mat!
– Men jag mår ju inte bra.

När jag var i Norrköping spelade jag mot Amal Shamoun. Vi rörde upp känslorna hos eleverna i den första scenen, eftersom jag var väldigt hård och osympatisk och Amal alldeles för snäll, ja verkligen mesig. I den andra scenen, var vi jämspelta och schyssta mot varandra, vilket blev en lättnad för klassen. I det efterföljande samtalet med eleverna, redde vi tillsammans ut vad som egentligen hade hänt.
– Amal kunde inte stå upp för sig själv i den första scenen, men det kunde hon i den andra och då var Veronica snällare, förklarade en av tjejerna.
Foto: Veronica Axelsson

Källhänvisning:
Wolfgang Köhler, gestaltterapeut gjorde 1929 ett experiment där han frågade deltagare som kom från olika delar av världen vilken form som kallades för “Takete” och vilken som kallades för “Maluma”. (Lumumma i Pennvässaren). Även om det inte uttryckligen angavs, antog Köhler att det fanns en stark preferens att associera den spetsiga formen med “Takete” och den rundade formen med “Maluma”. Ola Olsson införde symbolerna till dramaturgin i Sverige. Jag har vidareutvecklat de tolkningar och de övningar som finns i Pennvässaren.

Repliker mellan Lumumma och Takete

Arbetet fortsatte med att eleverna skrev en dialog mellan två karaktärer. Först en Lumumma- och en Taketekaraktär. Därefter repliker mellan två karaktärer som båda var Lumumma.

Anonym uppläsning med respons

Avslutningsvis läste jag upp elevernas texter och berättade vad jag fastnade för i varje dialog. Alla läste texter jag helt anonymt. Det var först när jag låtit klassen få veta vad jag tyckte var speciellt viktigt, starkt eller vackert i texten som jag frågade om författaren ville ge sig tillkänna.

Vi jämställer eleverna

När vi läser upp elevernas texter på detta sätt jämställer vi dem med varandra. För att allt ska fungera bra, behöver uppgiften vara väl avgränsad, kort och tydligt presenterad, så att alla vet vad de ska göra och blir klara inom rimlig tid. I Pennvässaren finns mängder med förslag på korta skrivövningar, modelltexter, som alla har ett speciellt syfte och som lever till att eleverna lyckas, känner sig nöjda och får en stärkt självkänsla.

Rollspel – olika situationer

Med hjälp av rollspel kan vi lättare förstå och uppleva de båda krafterna som skapar konflikten i en scen. Lumumma som är mjuk och ibland lite för snäll möter Takete som är hård och tuff. Samma elever går in i rollen som BÅDE Lumumma och Takete i samma situation. Det är mycket viktigt!

Finns det någon möjlighet att lösa en konflikt när parterna är så här ensidigt sammansatta, så obalanserade och överdrivna? Nej, vi behöver resonera med eleverna om vad som behöver ske för att ett meningsfullt slut ska åstadkommas.

Situationerna där Lumumma möter Takete, Lumumma möter Lumumma och där Takete möter Takete passar alla åldrar. Korten ovan är hämtade ur Pennvässarens kopieringsunderlag nr 19, sid 25 och 26. Fler utgångspunkter till dialoger för rollspel finns där. Det är viktigt att samma elev får gå in i båda rollerna i en och samma situation för att få uppleva känslan i både de mjuka replikerna och i de hårda.

Lumumma, Taket och livet

Vi behöver både Lumumma och Takete i våra liv och i våra karaktärer, men lagom är bäst. Båda kan bli överdrivna och då kan allt gå fel. I min hinderbana och i min befolkade utvecklingskurva har jag valt att rita huvudkaraktärens kropp som ett hjärta, eftersom det blir en lagom mix. Kärleken är inte mesig. Kärleken kan säga “stopp” och “nej”.

Lumumma & Takete i Pennvässaren

Kapitel: Karaktärer 79

Hur skapas en fiktiv karaktär? 80
Hur lär man känna sina karaktärer? 80
Isberget 81

A. Lumumma och Takete 82

Ditt eget berättande 82
Övning 26 – Saftimprovisation 84
Reflektion 85
Övning 27 – Lumumma- och Taketeord 85
Övning 28 – Lumummaögonblick 89
Reflektion 89
Dokumentation 89

E. Lumumma- och Taketestämning 130

Ditt eget berättande 130
Introduktion – Spitzi Tjärv 130
Övning 47 – Lumumma- och Taketestämning 132
Respons 133
Lumumma och Takete agerar 133
Lumumma och Takete på bussen 134